Äntligen torsdag

Ja äntligen är det torsdag kväll, veckans bästa kväll. Det är ju liksom fredag då för mig när jag inte jobbar fredagar. Fast ingen regel utan undantag, var fjärde vecka jobbar jag även på fredag.

Har onekligen haft lite sviter efter helgens utflykt då jag självförvållat stod upp hela utflykten. Otroligt dumt eftersom jag vet att jag inte klarar stå i flera timmar. Nu tänker jag ju aldrig på detta förren det är försent, för inte sjutton känner jag nåt under tiden inte.
Redan på hemvägen började ryggen "gå av" och på kvällen kändes det som den svullnat upp typ fem cm jämt över precis hela skiten...nedrans konstigt fenomen. Jag skulle precis lika gärna kunnat vara blåslagen utmed hela ryggen, klarar inte ens beröring...

Ja ja, nu är det över. Kanske jag kunde lära mig detta nu då.

På lördag blir det en tur in till Plusgymnasiet på Öppet Hus. Vi missade det förra datumet som var, tror vi var i Motala den helgen. Snart är det ju dags för Lisa att välja program inför gymnasiet. Nu har hon nog redan bestämt sig men vi ska iaf passa på att göra ett besök där. Nästa vecka ska hon och en kompis "skugga" på Handelsprogrammet på Agneberg. De ska alltså följa några elever där under en skoldag. Det kan nog bli spännande.

Balen är flyttad från avslutningsdagen till antingen torsdagen eller fredagen efter. Kunde ju vara bra om de kunde bestämma det nu så man kan ta tag i att även ändra dagen hos frissan tex. Sen är det väl snart dags att leta balklänning också. Puhhhh...sen dröjer det tre år så får man göra om alltihop igen...

Vimsefia

Pratade med Vimsefia i telefon idag. Ja Carro alltså...
Här om veckan längtade hon hem och hade nog mer eller mindre bestämt sig för att åka hem i det närmaste. Idag lät det annorlunda. Nu skulle hon flytta tillbaka ner till Puerto Rico (där hon bodde i början) och börja jobba där igen. Så nu skulle hon nog stanna en eller två månader till.

Ja ja...det gäller att hänga med i svängarna...

Jag har aldrig träffat Roy. Inte Estrella heller. Ändå är jag säker på att jag alltid kommer att minnas dem efter senaste veckan. Precis som en stor del av Sveriges hundfolk kommer att göra.

Roy och Estrella är två av fyra leonberger som ägs av Jenny. För övrigt Jenny på Bamses Bollar.

För att göra en lång historia kort så blev Roy akutopererad i torsdags för en trolig tumör på mjälten. Han hade då sex liter blod i buken. Samtidigt röntgas Estrella som haltat och det visar sig att hon har skelettcancer med ett par veckor, kanske högst en månad kvar innan smärtorna blir för svåra.

Roy vaknade aldrig upp ur narkosen. Han levde och hade eg klarat av sin operation men han vaknade inte. Han har sovit vidare dag efter dag. Hans matte har kämpat för honom in i det sista och delat sina kval och sitt hopp med oss på FB.
Alla sina innersta tankar och sin sorg har hon gett oss. Hela leonbergervärlden (känns det som) och fler ändå förstås har gråtit med henne i de förtvivlade stunderna och kännt hopp vid de ibland små framsteg som trots allt fanns emellanåt.

I dag tog hon beslutet att låta honom få somna in för gott. Hoppet hade runnit ut..

Nu väntar snart ett nytt avsked av en älskad fyrbent familjemedlem. Inom en alldeles för snar framtid. Det är inte mänskligt att mista två av sina fyra hundar mer eller mindre på samma gång!

Jag har sällan känt så stor respekt för en människa som jag nu gör för Jenny! Hon har kämpat på ett sätt som är värt all beundran och respekt.
Vi är många som följt henne på denna sorgliga resa. Vi har gråtit med henne och vi har hoppats tillsammansmed henne och vi kommer fortsätta göra det ända tills det oundvikliga slutet.

Idag har vi (jag och Alva) varit på valpträff hos Johanna. Ja alltså vi var medbjudna fast vi inte har nån valp där ifrån. Thina och Gandalf var också med som katt bland hermelinerna.

Vi har haft en jättetrevlig dag! Tack allihop för trevligt sällskap.

Snart slut på långa tråkiga januari! Man märker redan hur mycket ljusare det blivit. Nu är det ljust när jag kommer hem från jobbet, underbart. Mornarna märker jag inte dock, beror på att jag ju åker hemifrån så tidigt så det kommer dröja evigheter tills jag tänker på det. Väl på jobbet har jag ju liksom ingen koll på det.

Besked om tjänsten jag sökte ska jag få ca 15:e februari. Vet ju inte ens vad jag vill. Vill, vill inte. Vill, vill inte...vill? Trivs ju så himla bra med mitt nuvarande och mina remisser. Man vet vad man har och inte vad man får.
Ja ja...kanske aldrig ens behöver fundera på detta...fem heltider ska anställas varav en redan är vikt till en som redan jobbat med detta på heltid. Fyra kvar alltså och varför skulle just jag vara en av dem...

Carro har funderingar på att snart komma hemåt så vi får väl se. Med henne kan det alltid hända saker från ena dagen till den andra så ett tu tre kan hon vara här igen. Om hon sen stannar är ju en helt annan historia. Det skulle onekligen vara skönt att ha henne på hemmaplan eller åtminstone närmare, typ Oslo som hon funderar på igen. Då är det lätt och billigt att ta bussen hem över helgen. Passar mamma bra.

Just nu förbereder jag mig för en leonbergervalpträff idag. Vi är några "utomstående" som är inbjudna och ska åka på den. Bilder kommer så småningom hoppas jag.

Positivt telefonsamtal

I och med att Carolina kom hem över jul uppstod frågor ang hennes reseförsäkring. Hon (jag) har ju tecknat en reseförsäkring som gäller efter de där första 45 dagarna som hemförsäkringesns resskydd gällde.
Denna försäkring gäller i nuläget fram tom 30/1 men ska ju ev förlängas. När hon nu var i Sverige en sväng uppstod frågan huruvida hemförsäkringens reseskydd återigen trädde i kraft.

Så förra veckan ringde jag och pratade med vårt bolag. Jodå...så fort man satt foten på Svensk mark gäller den i 45 nya dgr på resande fot. Snopet då att hon eg skulle haft fri försäkring fram tom 14/2 nu då...men inte mycket att göra åt. Vi visste ju inte från början att hon skulle komma hem över jul.

Nu uppstod frågan om jag behövde förlänga den befintliga efter 30/1 eller helt enkelt vara så fräck att strunta i det och istället teckna en ny from 15/2, dvs efter de 45 nya dagarna.
Har funderat en del på detta men idag bestämde jag mig för att helt enkelt ringa till Europeiska och fråga. Träffade på en trevlig tjej, Linda, som tog försäkringsnummer och tittade lite på den.
Sen säger hon: "Om du mailar biljetterna till mig så avbryter jag försäkringen från den 23/12 (när Carro flög hem) och sätter tillbaks 710 kr på kontot!"

Ringde och väckte (!!!) Carro och frågade om hon hade kvar biljetten och minsann hade hon sparat den. Hon mailade (tack gode Gud för mail) biljetterna till mig och jag mailade dem vidare till bolaget kl 15,12.

15,51 fick jag ett mail från trevliga Linda på Europeiska att hon nu satt in 710 kr på mitt konto samt en trevlig påminnelse om att "glöm nu inte teckna ny försäkring för Carolina from den 15/2"!!!

Det kallar jag service!

I fredags kom Sandra med sin lilla Cherie igen. Cherie är en riktigt trevlig liten hund som faktiskt går väldigt bra ihop med våra. Jag var lite orolig att de stora skulle se henne som en liten kanin...men det går jättebra. Där med inte sagt att jag skulle lämna dem obevakade förstås.



Dum, dummare, dummast har vi här. De skäller på och jagar snön som kommer i luften! Hur dum får man bli? Nikki och Nova försöker ju "fånga" regnet när det smattrar och droppar från deras tak i hundgården men detta tog nästan priset...igår fick de med sig Alva på snöjakt också när det snöade på förmiddagen.



Idag har vi blankis på vår lilla väg. Det har regnat sen igår kväll och det är nu spegelblankt på vägen. Kul!!!
Det är väl trots allt bara att vara glad så länge det inte är is i hela trädgården. Den dagen kommer ju tyvärr...och då blir det problem. Då kan jag knappt släppa ut de stora ens en och en. Usch, vill inte tänka på eländet än.

Knickerbockers Amorosa Ametist
underbara härliga Alva

1 år idag 15/1

MyDog

Lördagens utställning på MyDog slutade med blått för Alvas del. Den irländske domaren slängde ut hundar på blått och gult hej vilt. Många förvånande tvåor kan man väl säga.
Men men...jag är inte särskilt ledsen för det, så är det ju i denna världen. Ibland är det upp och ibland är det ner och man vet aldrig vilket det blir. Är väl därför jag alltid är så satans nervös...

Kritiken löd:
Beautifully presented coat of excellent quality and texture. Correct bone, good length of back. To be critical for me the head is too small. The scull should be broader with more width between the ears. I also like more length and width of muzzle front action could be stronger.
Typ, storlek o helhetsintryck: Mycket god

Domare: Leonard Michael







Alva till vänster, till höger Ruths tik som vann juniorklassen.



Zir Ozzy´s Prince Of Darkness (Diezel), Ädelstenarnas (Alvas) pappa



Ellens och Knodden, Zir Ozzy´s Askara Av Tibia



Ellen och Knodden, Nicklas och Diezel



Underbart snygge BIR-valpen Boyzone´s Catch Me If You Can (Sumo), slutade senare som BIS 2 valp!!!!!



Sumo igen



BIM-valp Teqimbo´z California-Sansi´s Girl